Nej. Riksdagen fattade den 3 december 2025 det första av de två beslut som krävs för att ändra grundlag. Förslaget antogs som vilande.

Efter riksdagsvalet den 13 september 2026 får den nyvalda riksdagen ta ställning till förslaget en andra gång.

För att grundlagsändringen ska bli definitiv måste riksdagen anta samma grundlagsförslag en andra gång.

Ordningen med två beslut och ett riksdagsval emellan är en central del av skyddet för Sveriges grundlagar.

Den innebär att en grundlagsändring inte ska kunna genomföras genom ett enda snabbt beslut. Det ska finnas tid för offentlig debatt, granskning och möjlighet för väljarna att väga in frågan när de väljer nästa riksdag.

Om den nyvalda riksdagen antar förslaget en andra gång föreslås grundlagsändringarna träda i kraft den 1 januari 2027.

Nej. Förslaget innehåller flera begränsningar och kontrollmekanismer.

Huvudregeln är att riksdagen först måste aktivera de särskilda befogenheterna. Ett sådant beslut kräver stöd av minst tre fjärdedelar av de röstande.

Riksdagen kan också återkalla regeringens befogenheter och besluta lagar som ändrar eller upphäver föreskrifter som regeringen har meddelat.

Grundlagsuppropets invändning är alltså inte att regeringen får obegränsad makt, utan att regeringen kan få ett betydligt större handlingsutrymme på lagområdet under en kris.

I normalläget är det riksdagen som ska fatta aktiveringsbeslutet.

Om det är uppenbart att riksdagens beslut inte kan avvaktas kan regeringen dock själv fatta beslut om att de särskilda reglerna ska aktiveras.

Beslutet ska då så snart som möjligt underställas riksdagen. För att det ska fortsätta gälla krävs stöd av minst tre fjärdedelar av de röstande.

Normgivning handlar om att besluta bindande regler. I Sverige måste viktiga regler på vissa områden normalt beslutas av riksdagen genom lag.

Grundlagsförslaget innebär att regeringen under en allvarlig fredstida krissituation kan få befogenhet att meddela föreskrifter även på delar av det område där regler annars måste beslutas genom lag.

Efter aktivering kan riksdagen genom lag ge regeringen sådana särskilda normgivningsbefogenheter. Propositionen beskriver regeringens handlingsutrymme som brett, samtidigt som det omfattas av särskilda villkor och parlamentarisk kontroll.

Det är denna förändring av vem som kan besluta bindande regler under en kris som är en av Grundlagsuppropets huvudfrågor.

Ja, i exceptionellt brådskande situationer.

Om krisbestämmelserna har aktiverats och ett dröjsmål skulle orsaka avsevärt men för angelägna allmänna intressen kan regeringen under vissa förutsättningar meddela föreskrifter på lagområdet utan ett föregående särskilt bemyndigande i vanlig lag.

Sådana föreskrifter får gälla högst tre månader och ska snabbt underställas riksdagen. De upphör bland annat om riksdagen inte godkänner dem.

Nej. De föreslagna befogenheterna får inte användas för att stifta, ändra eller upphäva grundlag.

De får inte heller användas för att ändra riksdagsordningen eller lagen om val till riksdagen.

Begreppet är avsett för mycket allvarliga samhällskriser i fredstid.

I propositionens förarbeten nämns bland annat svåra naturkatastrofer, ovanligt stora eller allvarliga olyckor, storskaliga terroristattentat, allvarliga epidemier och omfattande störningar av kritisk infrastruktur, försörjningssystem eller viktiga samhällsfunktioner.

Det är alltså inte tänkt att varje kris eller samhällsstörning ska räcka.

Ja. Allvarliga epidemier nämns uttryckligen som en typ av situation där de nya bestämmelserna kan bli aktuella.

Det innebär däremot inte att varje epidemi eller smittspridning automatiskt aktiverar reglerna. Förutsättningarna i grundlagen måste vara uppfyllda och de särskilda befogenheterna måste aktiveras enligt den föreslagna ordningen.

Nej. Förslaget är avsett för mycket allvarliga fredstida krissituationer och inte för vanliga politiska, ekonomiska eller sociala problem.

Exakt var gränsen går kan samtidigt få stor betydelse vid framtida tillämpning. Flera remissinstanser har därför diskuterat hur tydligt krisbegreppet är avgränsat.

Regeringens förslag om stärkt pandemiberedskap innehåller en ny lag för samhällsinriktade smittskyddsåtgärder.

Den kan bland annat användas för regler om antalet deltagare och besökare, avstånd mellan människor, tidsbegränsningar av verksamheter och andra åtgärder för att motverka smittspridning.

Regeringen föreslås också kunna meddela föreskrifter om förbud mot att vistas på särskilt angivna platser. Förslaget innehåller dessutom förändringar om hälsokontroll vid inresa och en ny möjlighet till smittskyddsplacering i särskilda boendeformer för äldre.

Detta är alltså befogenheter i den separata pandemilagstiftningen, inte åtgärder som automatiskt följer av grundlagsändringen.

Ja, enligt regeringens motiv kan reglerna användas för att ge den som anordnar allmänna sammankomster och offentliga tillställningar möjlighet att ställa krav på vaccinationsbevis.

Det innebär inte vaccinationstvång och innebär inte att vaccinationsbevis automatiskt införs när lagen aktiveras.

Det innebär däremot att lagstiftningen kan ge en rättslig möjlighet att använda vaccinationsbevis som villkor vid vissa sammankomster och tillställningar.

Grundlagsändringen i sig inför inte vaccinationsbevis. Pandemiförslaget används här för att visa hur konkreta framtida krisregler kan vara.

Ja. Allmänna sammankomster omfattar bland annat demonstrationer och vissa politiska möten.

Det innebär att sådana sammankomster kan omfattas av exempelvis deltagarbegränsningar och andra smittskyddsåtgärder enligt den föreslagna pandemilagstiftningen.

Ingripande åtgärder måste samtidigt uppfylla de rättsliga krav som gäller, bland annat på nödvändighet och proportionalitet.

Exemplet visar varför krislagstiftning också kan beröra demokratisk opinionsbildning och grundläggande friheter.

Ja. Regeringen föreslås själv kunna meddela föreskriften som gör de särskilda smittskyddsåtgärderna tillämpliga på en viss samhällsfarlig sjukdom.

Föreskriften ska därefter så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning.

Enligt lagrådsremissens regler upphör föreskriften om den inte underställs riksdagen inom den angivna tidsfristen, om riksdagen inte godkänner den eller om riksdagens prövning inte sker inom den föreskrivna tiden.

En aktiveringsföreskrift får som längst gälla i tolv månader.

Konstruktionen innebär alltså att regeringen kan fatta det första aktiveringsbeslutet och att riksdagens kontroll sker därefter.

Nej.

Förslaget om stärkt pandemiberedskap är ett separat lagstiftningsprojekt och bygger på normgivningsmöjligheter som redan finns i dagens konstitutionella system.

Grundlagsförslaget och pandemiförslaget ska därför inte beskrivas som ett gemensamt lagpaket.

Den relevanta kopplingen är i stället att pandemiförslaget visar vilka konkreta och ingripande frågor som kan uppstå när regering och riksdag behöver fatta snabba beslut under en kris.

Grundlagsändringen förändrar inte i sig de materiella gränserna för vilka inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter som är tillåtna.

De vanliga konstitutionella begränsningarna gäller fortfarande.

Förändringen handlar framför allt om vem som under en allvarlig kris kan få besluta om regler på områden där riksdagen annars måste stifta lag.

Det innebär att regler som berör fri- och rättigheter kan beslutas genom regeringens normgivning i den utsträckning grundlagen i övrigt tillåter sådana begränsningar.

Grundlagsändringen inför inte vaccinationsbevis, nedstängningar eller andra konkreta pandemirestriktioner.

Förslaget förändrar i stället hur normgivningsmakten kan fördelas mellan riksdagen och regeringen under vissa allvarliga kriser.

Vilka konkreta åtgärder som kan införas beror på den lagstiftning som gäller vid den aktuella krisen och på de konstitutionella begränsningar som fortfarande gäller.

Regeringens separata förslag om stärkt pandemiberedskap visar exempelvis att framtida pandemiregler kan omfatta begränsningar av sammankomster och verksamheter och möjlighet att använda vaccinationsbevis vid vissa sammankomster och tillställningar.

Det är därför viktigt att inte blanda ihop förslagen: grundlagsändringen inför inte dessa åtgärder, men frågan om krismakt handlar bland annat om vem som ska kunna fatta regler när en framtida kris kräver snabba beslut.

Nej. Någon bestämmelse om obligatorisk vaccination införs inte genom grundlagsändringen.

Om en framtida regering skulle vilja införa en konkret åtgärd som berör kroppslig integritet måste den bedömas utifrån den lagstiftning och de grundläggande fri- och rättigheter som gäller då.

Vaccinationsbevis ska inte heller likställas juridiskt med tvångsvaccination. Ett krav på bevis kan däremot påverka människors möjlighet att delta i vissa verksamheter eller sammankomster.

Ja.

Regeringen och konstitutionsutskottets majoritet anser att Sverige behöver tydligare konstitutionella regler för mycket allvarliga situationer där snabb normgivning krävs och den vanliga lagstiftningsprocessen inte är tillräcklig.

Ett centralt argument är att även svåra kriser ska hanteras på tydlig legal grund och inte genom oklara nödlösningar.

Förespråkarna pekar också på spärrarna i systemet, bland annat kravet på kvalificerad majoritet, tidsbegränsningar och riksdagens möjlighet att återkalla regeringens befogenheter.

Bakgrunden till förslaget är bland annat att dagens regeringsform innehåller begränsningar för hur långt riksdagen kan delegera lagstiftningsmakt till regeringen i fredstid.

Regeringen anser att det kan uppstå mycket allvarliga situationer där nya bindande regler behöver kunna tas fram snabbare än genom den normala lagstiftningsprocessen.

Grundlagsuppropets fråga är därför inte om Sverige behöver fungerande krisberedskap, utan hur långt regeringens extraordinära befogenheter bör sträcka sig och vilka skyddsmekanismer som ska krävas.

Ja. Samtidigt som många remissinstanser stödde eller inte hade några avgörande invändningar mot huvuddragen i förslaget har flera juridiska och människorättsliga aktörer riktat kritik mot delar av konstruktionen.

Centrum för rättvisa har bland annat efterlyst starkare analys av risken för missbruk och bättre möjligheter till rättslig kontroll.

Civil Rights Defenders har varnat för bland annat otydliga gränser, rättssäkerhetsrisker och risken för missbruk av extraordinära befogenheter.

Även andra remissinstanser har lyft frågor om demokratisk tillbakagång, auktoritärt maktmissbruk och kvaliteten på regler som måste tas fram mycket snabbt.

Det handlar inte om ett påstående att dagens regering tänker missbruka reglerna.

Grundlagar gäller under lång tid och ska fungera även under framtida regeringar med helt andra värderingar och politiska mål.

Ju större extraordinära befogenheter som byggs in i systemet, desto viktigare blir därför frågan om vilka spärrar som fungerar även om en regering försöker tänja på gränserna.

Grundlagsuppropets utgångspunkt är därför: Grundlagen måste vara säker även med en regering du inte litar på.

Grundlagsuppropets invändning är inte att regeringen ges obegränsad makt eller att det saknas kontrollmekanismer.

Frågan är om spärrarna är tillräckliga när grundlagen samtidigt gör det möjligt att flytta mer normgivningsmakt till regeringen under framtida kriser.

Vi vill därför se en bred offentlig debatt, tydliga gränser, starka rättssäkerhetsgarantier och tydliga besked från partierna innan det andra grundlagsbeslutet fattas.

Nej.

Ett samhälle behöver kunna fatta snabba beslut när människors liv, säkerhet och viktiga samhällsfunktioner hotas.

Frågan är hur denna handlingskraft ska kombineras med demokratisk kontroll, rättssäkerhet och skyddet för grundläggande fri- och rättigheter.

Ju större befogenheter staten får i en kris, desto starkare måste skyddet mot maktmissbruk vara.

Initiativet till Grundlagsuppropet har tagits av MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati.

Uppropet är samtidigt öppet för människor, organisationer och politiska aktörer med olika uppfattningar i andra frågor. Att skriva under innebär att man ställer sig bakom kraven i denna grundlagsfråga.

Partiernas ställningstaganden redovisas utifrån vad de svarar om själva grundlagsförslaget.

Vi uppmanar den riksdag som väljs den 13 september 2026 att inte anta förslaget om Stärkt konstitutionell beredskap i dess nuvarande form utan att frågan först får en förnyad offentlig och rättslig granskning.

Vi vill se en bred offentlig debatt, ett starkt skydd för fri- och rättigheter, effektiv parlamentarisk och rättslig kontroll samt tydliga gränser för de extraordinära befogenheterna.

När du skriver under skickas uppropets budskap till ledamöterna i riksdagens konstitutionsutskott, KU, som bereder grundlagsfrågor.

Din underskrift innebär alltså inte bara att ditt namn läggs till namninsamlingen. Den används också för att framföra kravet direkt till de riksdagsledamöter som arbetar med grundlagsfrågan.